Anledningen till varför jag sluta skriva var för att jag började må bättre. Och i denhär bloggen skriver jag bara om tankar som är jobbiga såna jag inte riktigt kan säga till någon.
Om jag ska va ärlig så var jag lite rädd förut. Allt kändes så nytt. Jag kunde sova på nätterna ångesten slutade nästan helt, alla min gamla vänner började märka att jag fanns igen. (jag hade varit borta från skolan så mycket och när jag var där var jag inte speciellt pratsugen) men efter ett tag kom jag över allt de. Men jag blev väldigt kall på kuppen.
Jag ska förklara vad jag menar.  Ää.. Jag slutade nästan tänka helt. Jag kunde inte va ensam för då kom all de där hemska tankarna upp i huvudet igen. Så jag slutade ha åsikter slutade fundera och de gjorde mig väldigt känslomässigt kall.
Men jag vill inte va så..
Senaste gången jag försökte bara sitta ner och tänka på princip vadsomhelst slutade det med att jag drog upp men massa dåliga minen och fick ångest. Jag rev upp mina armar och tyckte in naglarna så hårt att jag fick sår.
Så ärligt talat så vet jag inte vad jag borde gör. Får väl  vänta och se..